Nu har jag sagt de orden högt några gånger, och nu även skrivit dem.

En av de saker jag lärt mig om att ändra vanor eller göra en förändring i livet, är att det är större sannolikhet att hålla fast vid dem om man berättat om det för andra. Det blir mer verkligt och man känner lite accountability- ansvarsskyldighet. Men jag säger det också högt för att det känns som något läskigt och lite ”inte ska väl lilla jag”. Att säga det högt några gånger gör att anspänningarna kring det släpper lite för varje gång.

Nu börjar det kännas mer självklart. Klart att jag kan skriva en bok – jag ska ju skriva en bok. Boken håller redan på att ta form både i mitt huvud och i några word-dokument.

Boken jag vill skriva är väl föga förvånande en facklitterär bok.

Att jag vill skriva en bok är egentligen för att försöka samla och väva ihop de olika saker jag lär mig och som i mitt huvud hänger ihop – och att försöka sortera och sätta ord på det som nu flyger runt utan att ha tydlighet. Jag vill försöka få ner det i ord och i ordning för att försöka så fäste för det för mig själv. Helt ärligt är det inte säkert att jag får ihop det på ett sätt som gör den gångbar för andra. Men jag hoppas kunna samla ihop och väva ihop de trådar som nu är ihoptrasslade och där jag inte vet var änden börjar, till en läsbar text.